Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det är 15 år, sedan du såg mig, och att du då endast var åtta
år gammal, så finner jag mig icke därav förolämpad. Det är ju
för övrigt knappast jag igenkänner dig heller. Åren ha
utvecklat oss båda, dig till en mogen kvinna och mig till — hm! —
—- Store Gud! utropade Anna i det hon skälvande i alla leder
höll sig fast i bordet för att icke falla, du må väl icke vara–––-
— Din bror Lambert, jo visst. — Hur är det med farsgubben?
— Är han ännu lika förbittrad på katolikerna? — Och lika envis
i sin dyrkan av — hm — sitt helgon — jag menar amiralen?
I stället för att lyssna på fortsättningen av samtalet mellan
bror och syster, begiva vi oss nu till en annan scen, nämligen en
kammare uppe i huvudbyggnaden. Även här flammade en
stockeld i spiseln och framför densamma, med den sjuka foten
upplagd på en pall, sitter Gösta Svan, under det gubben Velam
satt sig på fönsterbänken och för den girigt lyssnande
ynglingen berättar minnen och äventyr från svunna, oroliga tider.
Då gubben därvid kommer att nämna ordet »jesuit», infaller Gösta:
— Du nämnde i går, fader Velam — ynglingen och den gamle
hade redan hunnit bli helt förtroliga med varandra — att
jesuiterna berövat dig din son. Om det icke allt för mycket river
upp sorgliga minnen, så skulle jag gärna vilja höra dig berätta
något därom.
’ — Ack, herre, vid min ålder talar man gärna om det förflutna,
även om det svider i de gamla ärren. Ni har ett medlidsamt
och deltagande hjärta, och vill ni höra något om min stora sorg,
så skall det lätta mitt sinne att förtälja den.
Han berättade:
— I mitt långvariga äktenskap föddes mig flera barn, men de
flesta av dem dogo i späd ålder. Endast det äldsta, som var en
son, och det yngsta en dotter, blevo mig övrige. Den senare är
nu min ålders tröst, och. en bättre och sin far mera hängiven
flicka, än min Anna, sknll man leta efter. Sedan min hustru dött
av sorg över den förlorade sonen, har hon varit allt för mig,
husmoder, vän och tröstarinna. Ja, hon har till och med avslagit for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
