Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekantskap med en ung borgarflicka i Ny Lödöse. Hon skall ha
varit av underbar skönhet, och min far blev häftigt förälskad i
henne samt tog henne till sin äkta hustru. Det var min mor. Av
henne har jag dock intet minne, ty hon dog då jag var endast två
år gammal. Genom detta äktenskap hade emellertid min far
förverkat sitt norska sköldebrev, ty så blir enligt lagen följden av
giftermål med ofrälse kvinna. Men det gjorde min far ingen sorg,
ty snart förvärvade han sig ett nytt sköldebrev, nämligen ett
svenskt, och på det kunde giftermålet icke öva något inflytande,
enär det erhållits efter äktenskapets ingående. Jag har särskilt
skäl till att lägga vikt vid denna omständighet, såsom du senare
skall erfara. Efter att ha varit änkling ett par år, gifte sig min
far ånyo, och hans andra maka blev Anna Svinhuvud, tillhörande
den gamla släkten av detta namn. Hon födde honom tre barn,
två söner och en dotter. De äro således mina halvsyskon. Som
min fader var mycket borta ikonungens tjänst, erhöll jag min
egentliga uppfostran av min styvmoder, i vars vård jag kom, då
jag var fem år gammal. Min styvmoder var en duglig och i grund
och botten rättänkande kvinna, som de första åren, innan hennes
egna barn föddes, älskade mig lika ömt, som hade jag varit hennes
eget kött och blod. Men sedermera, då de egna barnen kommo,
svalnade denna kärlek rätt betydligt, och honbehandlade mig ofta
med hårdhet. Likväl torde min far ha haft en icke ringa skuld
däruti, ty då han var hemma hos familjen, visade han en allt för
tydlig förkärlek för mig, ett förhållande som fortfor under hela hans
liv och som har förorsakat mig många ledsamheter, om än hans
kärlek alltid varit mig dyrbar. Det var ju nämligen icke
underligt, att denna förkärlek skulle gräma min styvmor, och allt för
ofta lät hon mig känna det, då min far icke var tillstädes. Dock
vågar jag dock ej kalla Anna Svinhuvud en dålig styvmor, ty, även
då hon behandlade mig hårt, var hon så rättvis, som hon förstod,
och hennes stränghet torde oftare ha varit mig till gagn än till
skada. Värre var det med mina halvsyskon, ty deras kärlek
lyckades jag aldrig vinna, och deras genom hela livet fortsatta agg har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
