Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vållat mig mången bitter smärta och i sin mån kraftigt bidragit
till att göra mig till den enstöring jag är. Vorden yngling och
förklarad »varhaftig», följde jag min fader i krig, och de år. då
jag under hans ögon upplevde tusende faror och äventyr, höra
till mina lyckligaste minnen. En tillfällighet gjorde dock att jag
icke kom att deltaga i hans sista sjötåg utan då befann mig vid
lantarmén. I annat fall hade jag kanske fått dela hans
fångenskap, så vida jag icke funnit döden om bord på »Mars
Juteha-taren». Hans fångenskap räckte i sju långa år, under vilka jag
till en början tillhörde konung Eriks hovfana, men sedan, då
konungens raseri bröt ut i vanvett och jag insåg, att hans
regemente måste stäckas, om ej fosterlandet skulle gå under, övergick
jag till hertig Carl. Vid konung Johans kröning år 1569
inträffade något, som blev den stora händelsen i mitt skiftesrika liv.
Ur den uppsprang en lycka, vars like jag aldrig anat, men ock en
otycka, som ödelagt hela mitt liv.
Riddaren tystnade och hans blick erhöll detta inåtvända
intryck, som Gösta ofta observerat hos sin värd, då denne
försjunkit i sina tankar och tycktes helt och hållet ha glömt det
närvarande för att leva i det förflutna. Länge satt han så med huvudet
stött i handen och Gösta ville ej störa honom i hans drömmar.
Men så vaknade han plötsligt upp till verkligheten och återtog
berättelsens tråd.
-— Det var den första kärlekens himmelsfärd, vilken snart
skulle förbytas i nedstigandet till de djupa skuggornas, den eviga
saknadens land. Jag säger dig ej, unge vän, hennes namn, ej
heller den släkt, hon tillhörde, ty det skulle vara att riva upp
händelser, varöver glömskan brett sin falaska och vilka för alla
utom för mig helst böra vara jordade. Nog av, hon var ung,
var skön och god och för mig blev hon allt, liv, ära, lycka,
framtid. Min kärlek blev besvarad och några korta veckor lekte för
mig och henne livet i vårlig solglans. Morgonrodnaden var skön,
men min lyckas sol gick ned i — blod. Den vana jungfruns
fader var en sträng herre, som hade andra avsikter med sin dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
