Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
kunde möjligen ännu icke ha släppt sitt tag utan ånyo förmiti
henne att i sömnen gå och se efter, om det hemliga
förvaringsrummet vore vederbörligen tillstängt. Och denna gång hade hon
funnit det öppet. Då låg det ju nära till hands, att hon skulle
stänga luckan. Me.i hade hon gjort det i sömnen, så skulle hon
icke ha något minne därav, då hon vaknade. Och därigenom
vore hemligheten räddad, om han blott kunde komma ut utan
att lämna något spår efter sig. Ja, om han blott kunde komma
ut––––— Han måste noga undersöka sitt fängelse, innan han
började karva i trappan.
Behärskad av denna tanke gick han åter in i källaren, drog
upp veken i lampan, så att den lyste ännu klarare, och började
sin undersökning. ’ Och till sin utomordentliga glädje fann han
nu något, som han förut icke observerat, nämligen en smal dörr
å källarens ena kortvägg. Den var överkalkad liksom muren,
det var därför han icke förr än nu märkt den. Naturligtvis
skyndade han c tt försöka öppna den, men den var låst, dock
lyckligtvis icke med hänglås utan med e i vanlig lås, som hade
ett tvärs genom dörren gående nyckelhål.
Nu gällde det att pröva de falska nycklarne, och han darrade
av iver och oro under detta försök, men det lyckades. Bakom
dörren var en smal stentrappa, som ledde uppåt, således till
första våningen. Gott, tänkte Lambert. Är jag bara där, så
skall jag nog taga mig ut och släckande lampan i taket begav
han sig uppåt den nya trappan. Men därvid grep honom en ny
tanke. Det var honom omöjligt att inifrån stänga den
hänglås-försedda dörr, genom vilken han först kommit in i riddar Eriks
skattkammare, och det skulle förr eller senare röja, att någon
varit där. Ett ögonblick tänkte han på att fylla sina fickor med
silvermynt och så rymma från gården innan fadern och hans
husbonde komme hem, ja varför icke redan samma natt. Men han
övergav åter denna tanke och beslöt i stället att sedermera
utifrån stänga den olyckliga dörren. Han hade det för bra på Mem
för att åter begiva sig ut på äventyr, låt vara med fickorna fulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
