Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Jag har låtit besätta de höjder, som ligga bakom ängarne,
och skickat överste Weiher med 200 tyska ryttare på sidovägar
for att avskära upprorsmännen återtåget. Rycka de riu ned på
ängarne, vilket är sannolikt, enär de tro sig överraska oss, så
angripa vi dem från höjderna i båda flankerna under det
borgens kanoner spela dem mitt i synen och Weihers tappra
bussar hålla dem ryggen varm. Tro mig, ers nåde, det skall bli en
härlig victoria för de polska örnarne och ingen enda av edra
upproriska undersåtar, hertigen er farbror inberäknad, skall krypa
levande ur den säcken.
— Fahrensbach, sade konungen, du är en tapper man och en
skicklig befälhavare. Men i politikens irrgångar är du föga
bevandrad. Jag vill själv leda det hela, och det får bero av
omständigheterna, om vi skola slå till eller icke.
Fahrensbach svarade intet på detta tal, men man såg på hans
bistra min, att han kände sig föga tillfredsställd av konungens
anmärkning. fe.
Emellertid steg Sigismund och hans följe till häst, vindbryggan
dånade under hästarnes hovar och truppen försvann i dimman.
Vi förflytta oss till en annan plats ett stycke söder om
Skällviks kyrka. I början ses intet annat än den grå dimman, tjock
så att man skulle kunnat skära den med kniv, fuktig och kall.
Men vi höra i stället. Vi förnimma hovslagen av hundratals
hästar mot den uppblötta vägens grus och, lyssna vi noga, höra
vi även det taktmässiga trampet av tågande soldater samt det
slammer av vapen, det dämpade sorl, som alltid följer en
marscherande trupp, även då den bemödar sig att göra så ringa
buller som möjligt.
Och ljudet närmar sig allt mer och mer. Snart dyka lansar
upp ur dimman, hästhuvuden sticka fram, hjälmbuskar vaja i
töcknet och nu se vi att en ryttartrupp, tågande fot för fot, är
alldeles inpå oss. Det ena ledet efter det andra dyker upp ur
dimman, de passera, men ständigt komma nya för att plötsligt
avlösas av fotfolk och så åter ryttare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
