Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lättat något och nu började kanonerna dundra, dels från slottet^
dels ock från en annan, längre åt öster belägen höjd, där
polackerna anlagt batterier, vilka sköt o på hertigens folk med
länkkulor, nedmejande hela hopar av döda och sårade. Bittert
ångrade hertigen nu sin oförsiktighet, att icke bättre se sig för, och
med svidande hjärta beslöt han att draga sig tillbaka emot
Skäll-viks kyrka.
Men det skulle bli ännu värre. Knappt hade befallningen om
återtåg givits, förr än bud anlände att eftertruppen blivit
angripen av manstarkt rytteri. Återtåget var avskuret.
Hertig Carl kastade, där han satt på sin svarta stridshingst,
längtande blickar mot fjärden, vars stålblanka yta här och där
började skimra fram genom dimman och krutröken. Tänk om
den väntade flottan komme nu, vilken härlig diversion i
polackernas rygg skulle ej den kunna utföra! Men den kom icke. I
stället kom något annat från sjösidan, något till svenskarnes
fördärv. Det var en liten lätt morgonbris, helt obetydlig i början,
men med växande styrka. Obarmhärtigt sönderslet den
dimmans skyddande hölje, kastade dess trasor än hit och än dit,
tumlande om med dem, som hade ett fältslag stått även i luften.
På föga mer än en halvtimma var himlen ren, den förut så
glåmiga septembersolen sken nu varmt och klart och dimman drev
till skogs.
Nu kunde ställningen överblickas, och den var allt annat än
god för hertig Carl och hans här. Alla de höjder, som han
ämnat besätta, voro redan intagna av konung Sigismund samt
späckade med polska kanoner. Och där nere på den släta ängen,
ett ypperligt mål för de polska kanoniererna, stod hertigens här,
villrådig åt vilket håll den skulle vända sig för att genombryta
denna cirkel av eld och stål.
Att stå kvar var omöjligt. Där fanns inte mer än en utväg
att välja, och det var att bilda front åt två håll och försöka att
slå sig ut. Det var ock vad som skedde. . Men Fahrensbach hade
gillrat sin fälla väl. Det var icke blott framifrån och bakifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
