Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anfallet kom utan även från sidorna. Svenskarne stridde som
hjältar. På de flesta punkter var för sig tvungo de
utländing-arne att vika, men i det stora hela betydde dessa småsegrar
föga, ty de inverkade ej på ställningen i sin helhet. Emellertid
var blodbadet förfärligt, synnerligast bland hertigens
bondehopar, vilka icke förmådde motstå på samma gång rytteriets anfall
och den gruvliga kanonaden, som öppnade djupa revor i deras leder.
På en höjd nära stranden höll konung Sigismund,
överblickande slagfältet, omgiven av sina män. Plötsligt sågs en
pansarklädd riddare stanna framför konungen, sänka sin lans och
slå ned hjälmgallret. Det var riksrådet Göran Knutsson Posse.
en av konungens tillgivnaste män i Sverige.
— Ers majestät, sade han, såsom vän och riksråd bönfaller
jag att ers nåde måtte giva befallning om att detta gräsliga
slaktande må upphöra. Besinna dock, att detta folk är edra
undersåtar och att endast hat och förtvivlan kan spira upp efter en
så blodig sådd. Ni kan segra, herre konung, men vad båtar eder
segern, om ni ådrager er nationens hat. Gör för Guds skull slut
på mördandet. Det var ju icke svenskarne som började anfallet.
— Du förekommer mig, svarade Sigismund, jag har redan
beslutat att striden skall upphöra. Så långt har jag aldrig
velat att det skulle komma.
Trots Fahrenbachs kraftiga invändningar höll Sigismund sitt
ord. Han utsände genast sina hovjunkare — bland dem Gösta
Svan, vilken allt sedan konungens landstigning tjänstgjort i
denna egenskap — med sträng befallning åt alla håll, att
striden skulle upphöra och att åt hertigens här skulle givas rådrum
att draga sig tillbaka. Det var ett vanskligt uppdrag de fått,
dessa unga män, ty sedan en strid urartat till ett ursinnigt
mördande man mot man, är den icke lätt att stävja, men omsider
lyckades det och slaktandet upphörde — till outsäglig grämelse
för polackerna, som därigenom sågo sig segern ryckas ur
händerna. Men den som icke försummade att begagna sig av den
givna fristen, det var hertig Carl. I god ordning drog han sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
