Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fönstret betraktande det rörliga livet nere på borggården,
varåt de färgrika polska, ungerska och skotska dräkterna i
brokig blandning gåvo en i norden ovanlig glans. Det var icke
såsom tjänstgörande kammarjunkare han i dag stod i konungens
förrum, utan som själv audienssökande. Han hade begärt ett
enskilt samtal med konung Sigismund och blivit hänvisad till
just denna timma. Men där fanns redan förut någon därinne
hos konungen, och det var därför han väntade, för tillfället
till och med ensam, ty den tjänstgörande kammarpagen hade
blivit bortsänd i något ärende. ’
Då och då hördes genom den vårdslöst stängda dörren
några enstaka ord av samtalet där inne i konungens rum, men
Gösta brydde sig icke om att lyssna, därtill var han alltför
ridderlig. Men plötsligt hörde han några ord, som så nära tycktes
beröra en sak, vilken på sista tiden mycket legat honom i
tankarne, att han mot sin vilja tvangs att höra nogare efter. Han
hörde konungen yttra:
— Du säger, helige fader, att den gamle trotjänaren Velam
försvunnit––––––
— Ja, hördes en annan röst svara, han är försvunnen från
Mem, men vi äro honom på spåren, vi skola finna honom, och
då vi anträffat honom, skola vi också finna skatten. Sannolikt
finns Velam i Söderköping eller dess närhet.
Härpå följde några ord, som Gösta icke uppfattade, men så
hördes konungen säga:
— Det skulle vara mig mycket kärt om jag vid min återkomst
till Polen kunde åt den heliga kyrkan återställa en från
densamma rövad skatt av så stor helighet och betydande värde.
Nu hördes en hand läggas på låsvredet, dörren öppnades och
ut trädde konungens biktfader, jesuiten pater Lanterna.
Stående i dörren yttrade konungen:
— Om du ej finner apostlarne förr än jag avseglat, så för dem
till Kalmar och . . .
Här hejdade han sig, ty patern hade lagt fingrarne på sin mun,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
