Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
suiterna utdrevos ur landet, och då dessa haft ett av sina
huvudtillhåll just i Söderköpings kloster, kom förvisningsdomen
att drabba även munkarne därstädes. De drevos ut och
klostrets portar stängdes. De ganska vidlyftiga byggnaderna stodo
tomma och lämnades att allt mer och mer förfalla. Men det
dröjde icke länge förr än de goda Söderköpingsborna började
att uppskrämmas av gräsliga spökhistorier; från det tomma
klostret. Man såg nattetid ljus lysa än här och än där ur det
obebodda husets fönster och än den ene nattvandraren, än den
andre berättade huru som han sett en munk av det förfärligaste
utseende, ett levande lik, än sticka huvudet ut genom något
fönster, än vandra på klostrets tak, än med ett kors i handen
stå framför dess port och än rastlöst vandra omkring i de
närgränsande gatorna.
Den som tillställde detta nattliga spel var pater Uddo, en av
de munkar, som kommit till Söderköping under konung Johans
tid. Han blev utdriven, han som de andra, uppehöll sig någon
tid, man vet icke var, föll i en svår sjukdom, som till den grad
förändrade hans utseende, att han såg ut som en hamn, och efter
tillfrisknandet återvände han i hemlighet till Söderköping, där
han för egen räkning tog klosterbyggnaderna i besittning.
Hemligheten av hans metod att leva ostörd där var helt enkelt den,
att han aldrig, om icke väl.förklädd, gick ut om dagen, men
däremot om nätterna visade sig i sin verkliga gestalt.
Vad han levde av, torde någon fråga. Jo, den hemligheten
låter lätt förklara sig därav, att han i många år var en bland
jesuiternas förnämste agenter i Sverige.
Vi minnas Lambert Velamssons hemlighetsfulla
brevväxling med jesuiterna. Det var pater Uddo, som
ombesörjde den.
Visst är, att »den spökande munken» injagade en ofantlig
förskräckelse i Söderköping och att folket där knappast ens om
dagen vågade närma sig klostret. Därigenom blev detta en
förträfflig knutpunkt för jesuiternas ränker och en bra mötesplats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
