Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höga glädjerop angrepo rövarne, trodde han, att de drevos ned
av elden, vilket ju också låg sanningen mycket.nära. Och han
gladdes i sitt hjärta, ty han tänkte som så: »Även om de slå
sig igenom, så bli dock vi herrar över valplatsen, och där finnes
skatten.» Men han blev snart tagen ur sina illusioner, då de
oväntade ryttarne framstormade. Anders Lennartsson spelade
nu ungefär samma roll, som Gösta Svan gjort vid Mem. Och
för Kurt Rosegger blev utgången ännu mera Ödesdiger än då.
Vi skola icke skildra den korta striden. Då den var slut, lågo
flertalet av sjörövarne döda på platsen och bland dem både Kurt
Rosegger och — pater Lanterna. den senare med kluven
huvudskål.
Däremot blev icke »den spökande munken» sedd varken här
eller någonsin mera i Söderköping.
Då apostlabildema skulle bortföras från klippan, voro de så
varma, att man knappast kunde röra dem. Man måste svala
av dem i sjön.
En halv timma senare voro både de och flertalet av de
närvarande på väg till Lunden i Västergötland.
XII.
Ord och loven.
En vacker oktoberafton, just då den sjunkande solens sista
sneda strålar förgyllde den ännu i höstens brokiga färgprakt
skiftande skogen, befinna vi oss i den vackra bokskog nära Lun.
den, där Gösta Svan på sin första resa i dessa trakter mötte
jungfru Ingeborg. Och även nu befinna sig de båda under
bokarnes glesnande valv. men nu icke till häst utan vandrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
