- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
116

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han fick det svar, som bäst lämpade sig för ögonblicket.
Därpå sade hon:
— Låtom oss sätta oss på den mossiga stenen där, så skall
jag, medan det ännu är dager i skogen, läsa upp något för dig,
som du ännu icke fått höra.
De satte sig och hon tog upp ur sin ficka — det blodiga brevet.
Från dess pergament, där blod och tårar blandats, läste hon
följande:
––––»Och det vill jag säga dig, Karin, min ungdomsbrud, att
om din dotter Ingeborg skulle fatta tycke för den unge Gösta
Svan till Svanas, min ungdomsvän Arvid Svans son, så skulle
det innerligt glädja min från stoftet befriade ande, ty för visso
känner jag ingen ung man, för vilken jag hyser ett så stort
förtroende, som för honom. Och mitt hopp är, att Gud skall
vända det så, att Gösta Svan blir den budbärare, som till dig
överlämnar detta brev.»
— Men det läste ju din mor icke upp, då vi fingo höra det
andra av brevet, utropade Gösta en smula naivt.
— Tycker någon det — det hade ju varit att fria med
detsamma. Men nu har mor kär lånat mig brevet, på det du ändå
skulle förnimma, hur kär riddar Erik hade dig och huru–––-
— Väl han unnade mig, anmärkte Gösta. Men, Ingeborg,
det är väl ändå inte bara för att göra riddaren till viljes, som
du älskar mig?
— Dåre! Jag älskade dig ju redan innan jag visste om den
punkten i brevet. Lika litet jag som du fick. läsa den förr än vi
redan givit varandra våra löften.
Nu var Gösta nöjd. Men det tycks vara en lag, som
genomgår alla tider, att på bottnen i varje förälskad ung mans
glädjebägare finns alltid en malörtsdroppe, som så gärna vill flyta upp
och blanda sig i det skummande vinet. Och nu fick Gösta sin
på tungan..
-— Vad jag skulle känt mig lycklig nu, om jag icke varit
bunden av det olycksaliga löftet till konung’ Sigismund. Nu måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:22:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free