Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tolv apostlarne, blanka som speglar och återkastande de
solstrålar, som silade in genom de små fönstren, i tusentals reflexer.
Ja, här stodo de verkligen såsom bordsprydnader dessa
skimrande apostlabilder, som en gång av en mäktig kejsare skänkts
till en polsk kyrka och sedan blivit så ivrigt åtrådda från mer
än ett håll, kostat så mycken omtänksamhet och möda att
bevara, så mycket blod att försvara. Och vid dessa silverjättars
fötter, fordom kyssta av andäktiga läppar, glimmade och glänste
en hel armé av silver och kristall, kannor, bägare, skålar och
glas.
Det var det dukade bröllopsbordet, färdigt redan tidigt på
morgonen. Endast maten, vinet och ölet saknades ännu.
Att Forstenaätten var en mycket rik släkt var lätt att förstå
av detta bröllopsbord. Man må nämligen icke tro att all denna
rikedom av silver och kristall tillhörde Riddar Hans ensam. Vid
dylika högtidliga tillfällen var det ett allmänt bruk den tiden,
att hela släktens rikedomar hoplånades till bröllopsbordet. Och
vad det dyrbaraste angår, apostlarne, så veta vi ju att de
tillhörde bruden.
Malkus stannade häpen inför dessa rikedomar, vilka dock, så
tiggare han var till yrket, icke på honom utövade den
imponerande verkan, som de skulle ha gjort på mången annan. Det
är ju ofta så, att den som intet äger står mera kall inför
rikedomens överflöd, än den som har något, fast i egna ögon icke
tillräckligt. Diogenes i sin tunna har i alla tider haft sina adepter,
och Malkus var en av dem, men dock kände han en viss
häpenhet inför all denna silverglans. Den var naturbarnets
förvåning, uti vilken dock icke inmängde sig ett enda grand av
lystnad.
— Herre, sade han, det måste kännas underligt att äta vid ett
sådant bord.
.— Den underligheten får du snart själv försöka, ty du skall
sitta där och äta med god aptit, hoppas jag.
— Nej, herre, låt mig sitta nederst vid tjänarnes bord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
