Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ingalunda. Du skall sitta bland hedersgästerna. Och då
du äter av steken vid bildernas fötter skall du. minnas, hur nära
du varit att själv bli stekt för deras skull.
— Och ni, herre, huru ni varit nära att bli uppäten av råttor.
— Nej, svarade Gösta skrattande, det vill jag inte tänka på,
ty då mister jag aptiten.
I början hade Malkus’ ögon för mycket bländats av
silverglansen för att se något annat, men nu upptäckte han, att där utom
honom och brudgummen funnos två andra personer i salen, och
de togo till den grad hans uppmärksamhet i anspråk, att han
glömde bordet och dess rikedomar. Den ene var en gammal,
hopkrupen gubbe, som begagnade krycka för att förflytta sig,
men som dock tycktes ha tusen saker att beställa. Malkus
igenkände honom genast och hälsade honom med en glädje, som
synbarligen var ömsesidig. Det var gamle Velam.
. Åren vilade tungt på honom och hade böjt hans rygg mot
jorden och gikten hade förlamat hans ena ben, men i de små,
pigga ögonen glänste dock en levnadslust och förnöjsamhet, som
vi knappast sett där någonsin förut, icke ens då hans gamle herre
levde.
Den andra personen var Velams dotter Anna, lika
rosenkindad och fager, som någonsin. Och det var inte utan att Malkus
också blev röd om kinderna, då han hälsade på henne.
Det blev dock icke tid till långt samspråk nu, ty i
detsamma ljöd en trumpetsignal, och det var tecken till att
bröllopsgästerna börjat anlända. Nu hade var och en sitt bestyr,
och Malkus, som däremot icke hade något sådant, fann sig
plötsligt lämnad ensam. Men det blev honom för spöklikt i den
stora salen, där han ensam gick och stirrade på de skinande
apostlarne, och så beslöt han att uppsöka någon plats, varifrån
han, själv obemärkt, kunde iakttaga de ankommande gästerna.
En sådan plats fann han på svalgången till fatburen och
därifrån blev han under ett par timmars tid en högst intresserad
åskådare av den Dräkt, som den ena gruppen av ankommande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
