Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med timmerhuggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ljug ihop va faen du vill om mej, men låt
mej sova! lät det ur en fäll vid motsatta väggen,
men pratar du breve mun så var inte säker för en
jesusknäpp när ja träffar dej på mammas gata.
— Å — var lugn du, Brems Johan — jag talar
inte om dej — jag talar bara om den värste älgjägarn
som har funnits norr om Dalälven — å va den heter,
dä gör dä samma. Tack, ska dä va så noga, så jag
får en kaffehalva till? Skål, å tack! Dä värmer som
en skinnpäls!
— Hör du, Ville! lät det ur Brems Johans fäll.
— Ville, va dä ja! Dä ett namn som klingar i
bankerna! Va hostar du om?
— Ja säjer bara: håll dej lugn som en isåkare ve
missommar — annars — — —
— Jag sover redan, sade Ville.
— Ja, godnatt allasammans och tack för i dag!
ifyllde jag. Jag väntade gärna på historien om
Norrlands värste älgjägare till morgondagen. Då skulle jag
få den berättad utan avbrott, ty jag skulle bli Villes
kamrat i skogen. Och Ville var smålänning som jag.
Någon lade gäspande ny ved på altaret. Jag drog
ned skinnmössan över öronen, ty det kylde från
väggen. Det snarkades snart från alla håll. Man vände
på sig, pustade och stånkade i sömnen. En och annan
kvitterade det sista medvetna om tillvaron med ett
dunder — alldeles som Ulla Winblad. Det small ett
skott i knuten. Kölden tog till. Jag tog av mig
lappskorna, ordnade fårskinnsfällen under mig, stack benen
i vargpälsens ärmar och bredde resten som täcke över
mig — ett gott recept! Och jag somnade.
Dagen därpå i skogen berättade Ville om Brems
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
