Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med timmerhuggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan. Mer än hundra älgar hade han tjuvskjutit men
gått fri ända tills för två år sen. Han hade blivit för
fräck av medgången. Han hade till och med varit så
fräck att han dagen efter ett ting dit han varit instämd
för olaga älgskytte, men klarat sig av brist på bevis,
skjutit en ny älg och lagt de fyra skankarna på
länsmans förstutrappa.
Men Nemesius Diana vakade. Han kom på ett spår
en kall vinterdag och följde det, ty han kunde inte
låta bli. Han var född med det blodet. Men det tog
tid, ty älgen gick undan med fart. Sent på aftonen
då det nästan var nermörkt lyckades han skjuta älgen
som var alldeles utpumpad och hade fått benen
förstörda av skaren.
Men då var han långt från hemmet, kölden blev
allt svårare, inte vågade han tända en nying, ty han
visste inte riktigt var han var. Han var i verklig
klämma.
Men han fann på råd. Han slaktade älgen, flådde
den och rullade in sig i huden. Där låg han fint
och varmt. Det var styvare till och med än i
sängvärmen hos gumman. Huden slöt sig så tätt och
behagligt efter kroppen. Han kröp ihop och somnade
som det goda barn han var. Och han somnade
ordentligt, ty han var trött efter en dagslång jakt.
Men när han vaknade och skulle sträcka på sig
i dåsigt välbehag, fann han snart att han begått den
största dumheten i hela sitt liv. Ty det var
smällkallt och älghuden hade frusit till ett järnhårt pansar
omkring hans skogslöparkropp. Den hade dragit åt sig
om hans lemmar, följt muskulaturen troget som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
