- Project Runeberg -  Min 12:te bok /
86

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med timmerhuggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

smekning — och nu låg han där absolut hjälplös med
varje led i kroppen ohjälpligt fastlåst.

Han arbetade en stund, men märkte snart, att han
satt som i ett gipsförband. Då började han
omväxlande svära och gråta, men ingenting hjälpte och
slutligen kom resignationen. Han förbannade
visserligen sin dumhet, men slött och likgiltigt. Ty han visste
att man skulle få tag i honom, om det också dröjde.
Jakten hade nämligen gått över basvägen en gång och
där stodo både älgens blodspår och hans skidlöpa. Det
var ingenting att göra åt det. Och kronjägarn skulle
gå fram där just i dag — det var ju fan så oturligt.
Kom han inte, så kom i alla händelser skogsförvaltarn
på väg till bruksskogen — och han var inte sen att
följa ett sådant spår med eller utan skidor, för han
hade en utväxling som själva faen, ben som en älg!
Jaha, nu var kaffet kokt och hur det skulle gå, det
kunde han på sina femtifem fingrar! Och vad skulle
käringen säga? Och skulle hon kunna vara så full
i fan så hon inte visade länsman direkt på det gamla
älgköttet i tinan? Och skulle pojkarna — — —

Men nu hördes glid av skidor — jaha, nu voro
de här. Brems Johan låg och morrade för sig själv.
De pratade och skreko och livade upp sig på spåret
— nu voro de framme. Någon sparkade till honom —
han skrek till.

— Å, faen, är det Brems Johan? Var så god och
stig opp!

Men han kunde inte stiga opp. Han låg ju inrullad
och infrusen, han var som ett kolly.

Och nu hördes en ny röst — jädrar, var det inte
länsmannens, herregud, vad han började skratta, han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free