Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snickar Janssons bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförmögen till arbete och i ett lynne som krävde änglars
tålamod och sådant var icke karakteristiskt för
mamsell Pettersson.
Mamsell Pettersson var ett energiskt fruntimmer
med huvud på skaft. Hon rådgjorde med sig själv
och efter någon tid stegade hon vid sitt nästa besök
i stan resolut upp till dem som hade makten och
fick Janssons motbok överflyttad på sig själv —
naturligtvis utan Janssons vetskap.
Jansson rasade och nedkallade alla i Roslagen
bekanta demoner över de styrande, men mamsellen
påpekade lugnt det förståndiga i deras anordningar.
Motboken var till för folk som kunde hålla måtta och
inte för fyllbultar. Det hade naturligtvis kommit till
vederbörandes kunskap att Jansson var ett sådant
kräk som inte stod för det han tog in och sämre än
ett svin, ty svinen äro nyktra djur och inte sådana
som Jansson etc.
Men nu hade mamsell Pettersson ett medel i sin
hand att nå det mål som både hon och pastorn så
länge strävat till. Hon började bli vänlig mot snickaren
och ge honom en sup då och då. Jansson fann så
småningom att när han varit hygglig en tid och icke
svurit och stått i som vanligt, gjorde hon i ordning
en ordentlig kaffekask åt honom. Förhållandet dem
emellan blev allt hjärtligare, och till slut insåg mamsell
Pettersson, att det inte räckte med hennes egen
motbok, varför hon mot skälig ersättning lagade så att
hon fick överta tullvaktmästare Sjöbloms, ty han var
religiös och tog bara ut konjak som medicin på sin
och på långt när inte så mycket han hade rättighet
till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
