Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snickar Janssons bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En vacker dag när hon givit Jansson ett par kaskar
och han fått blodad tand, ville han ha reda på
varifrån hon fick spriten. Men det kunde mamsellen icke
tala om. Ett löfte band hennes tunga och det var bäst
om Jansson aldrig fick reda på i vilken skog den
angenäma källan sprang ur jorden. Och han fann det
också klokast att icke forska.
Men nu var tiden inne att låta Jansson sukta, ty
nu var jordmånen hos honom förberedd. Under flera
veckor fick han inte en droppe. Han riktigt tacklade
av. Han blev mjuk som vax. Han var mogen.
En kväll sedan de gått och lagt sig fick hon
Janssons löfte mot två kaffekaskar att gå med till prästen
följande dag och ta ut lysning. Hon steg upp ur
sängen och satte på kaffehurran och löftet beseglades.
På morgonen smordes Jansson lagom igen och paret
gick till prästgården.
Och så gick tiden och bröllopsdagen kom. Hon
hade förstått sin sak.
Men efter vigseln, just då den vanliga högtidliga
tystnaden inträtt och prästen stod full av sitt ämbetes
värdighet och de inbjudna väntade på att någon skulle
företa sig något — då insåg Jansson, trots den gunga,
i vilken han befann sig, att han gått i en fälla. Men
efter det i alla fall var hans bröllopsdag och hennes
med för resten, fick han väl lov att säga något vänligt.
Och han tittade på bruden som stod där röd i
ansiktet och med nedslagna ögon och höll händerna
på magen. Och han sade:
— Har du fått’et som du vill ha’et nu, sugga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
