Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En förgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har nu all möda i världen att hindra min pojke
att sluka min Karl XII:s-värja, ett synnerligen fint
exemplar. Han försäkrar att det måste gå —
åtminstone ett stycke. Och runtomkring i stugorna slukas
bordsknivar och andra tillhyggen så att det är en glädje
att skåda.
Men tatterskan var försvunnen. Hon tillhörde icke
cirkussällskapet.
Grisen håller livsmedelskommissionen på att äta
upp.
Men förklara nu — ni som äro kunnigare än vi
bönder — hur i Herrans namn tatterskan kunde
förgöra grisen så att han inte fick opp käften!
Där tror jag ni blev bet, både präster och
professorer och folkskollärare! Vart kommer ni med all
er lärdom, som kostat så mycket pengar?
Gubben Vesterlund sörjer sin gris förstås och svär
i ett slag. Jag bjöd honom i jåns på färskt snus som
jag köpt i Uppsala. Han lade in fyra mullbänkar,
spottade och sade: — Ja nog hä dä tråkit mä grisen,
hå käringen lever fasen därhemma. Den där jäkla
skojarekonan kunde håtminstone ’a satt samma
munläsa på henne mä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
