- Project Runeberg -  Min 12:te bok /
130

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sälen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

låg på golvet. — Det är vackra skinn, sade jag. — Ja,
sade Västerman. — När sköt Västerman de sälarna?
frågade jag.

Och Västerman började berätta. Hans ögon
spelade — och det kom något i dem som jag inte sett
förut. Det var en vildhet och en hårdhet som helt
enkelt blev monumental och samtidigt kom där något
av naivitet, en rörande tacksamhet mot makterna. Men
där fanns vid gud ingenting av barmhärtighet i dem.
Han var slaktare och van att skära i levande kött.
Och han skar:

— Jag opp på berget vid Hemsöfyren — det
var förra våren — och tittade genom kikarn ut över
packisen. Då fick jag se långt ute något svart, som
rörde sig. Det är en säl, tänkte jag. Och så fick
jag se något litet gulvitt, som också rörde sig. Ajaj,
det är en sälhona med unge! Dom har jag som i
en liten ask. Jag sprang och hämtade Janson och
vi tog isbåten och gav oss ut. Packisen var svår.
Det var som höga berg och djupa dalar, men vi
kom rätt nära sälarna ändå. Min kamrat hade bössa
med sig. Jag hade bara en pikstav. Men rätt som
det var gick sälhonan ner — hon fick väder av oss
för vind låg från land — och då var det bara att lämna
båten och springa. Vi hoppade och sprang och åkte
på ändan och kröp. Vi visste ju att vi åtminstone
skulle få sälkuten, för han var så ung, så han inte
kunde simma. Jag hade pikstaven och Janson hade
bössan. Jaha, vi kom fram till biåshålet och jag slog
kuten över nosen, så han dog med detsamma. Men
vi förstod att honan skulle vilja opp och se efter sin
unge och därför ställde jag mig vid hålet med pikstaven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free