Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO N. TOLSTOJ. 23
med det gladaste mod i världen, som aldrig fråga, om den
sed, det tänkesätt och de vanor, de ärft och som ligga dem
i blodet, äro rätta eller orätta, och hvilka blott känna sorg
öfver svunnen ungdom och tilltagande ålder, som hindrar
dem att fullt lefva. Det är en gammal jägare, Jeroschka, som
antager sig Olénins uppfostran. Vid första mötet tycker
han om Olénin; »han hade också strax förstått att han skulle ■
komma att dricka gratis hos denne» och är helt öppenhjärtig.
Han har känt en ryss förut, som han tyckt riktigt bra om: »en
riktigt rask karl var han. Han stal och han drack, och som
jägare kunde ingen täfla med honom.» Och denna bekant-
skap har gifvit Jeroschka något högre tankar om ryssarne än
hans landsmän hysa. »Jag för min del», meddelar han Olénin,
»anser, att de ryska soldaterna äro människor liksom alla vi
andra och att hos dem finnes en själ liksom hos oss.» Den
gamle är filosof, och han inviger Olénin i sin åskådning.
Kosacker, tatarer, armenier, ryssar anse hvarandra ömsesidigt
för otrogne. »En hvar följer sina lagar och sin tro. Och
efter min mening är den enes tro så god som den andres.»
Hvad skrifttolkarne finna pä är bara lögn och påfund. »När
man är död, växer där gräs på ens graf, och därmed är det
hela förbi.» Att lefva lifvet helt och fullt och njuta af det
så mycket som möjligt, det är lyckan. Och så skrytet’ han
öfver sina ungdomsbedrifter i häststölder, sin jagt- och dryckes-
skicklighet och meddelar sina erfarenheter om djuren. Vild-
svinen, fastän de bära svins namn, äro klokare än människorna.
»Går du i ett vildsvins spår, märker du det icke; stöter vild-
svinet däremot på ditt spår, frustar det och far bort i mot-
satt riktning .... Du vill döda vildsvinet, men detta vill
blott ha lof att spatsera fritt och obehindradt omkring i skogen.
Du följer dina lagar, och det har sina att gå efter. Ack ja,
bur dumma vi människor äro, hur dumma vi äro!» Den
panteistiska åskådning, åt hvilken fader Jeroschka på sitt
sätt gifvit uttryck och som synes liksom växa fram ur den
yppiga marken, meddelar sig snart åt Olénin. Under hans
ensamma jagtfärder i den rika urskogen fördunsta småningom
för honom hans kännemärken såsom kulturmänniska och
samhällsmedlem, och blott naturväsendet återstår. »Det stod
klart för honom, att det betydde intet att han var af adlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
