Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO N. TOLSTOJ. 33
•soldats lefnadsvishet, som så väl stämmer med Tolstojs egen
•åsigt om lifvets konst, har han icke underlåtit att notera.
Men af den sårades hustru, som kommer tillstädes, får man
veta, hvilka bedrifter denne utfört och hvilka lidanden han gått
igenom. »Det är min hustru, ers välborenhet», förklarar den
sårade med ett uttryck i sitt ansigte, som om han ville
■säga: »Ah, förlåt henne. Gud och hvar man vet ju att frun-
timren blott prata dumheter.» På samma sätt vid sitt besök
i skansarna finner Tolstoj soldaterna i en resignerad stäm-
ning med religiös färg öfver, där de ligga och läsa i en an-
daktsbok: »Bön efter slutadt dagsverke.»
Blindt och nyckfullt utskiftas lotterna; ingen mening kan
skönjas i deras fall. Sår och död, ordnar och befordran falla
utan hänsyn till mod eller fruktan, egennytta eller människo-
kärlek, ungdom eller ålder, fåfänga eller själfiförgätenhet. Den
pligttrogne, duglige officeren, som vid krigets början sårats
och efter månader af lidanden med ännu icke läkt sår åter
inställer sig till tjänstgöring, finner en af sina yngre mindre
skickliga kamrater, som gått skottfri, såsom sin regements-
chef, hållande styft på sin värdighet gent emot sin forne
kamrat. Ännu ingen mening i det hela.
Vid slutet af sin första skildring träder författaren själf
fram. Han har själf skapat sin metod såsom uttryck för
hvad han har på hjärtat. Men detta objektiva sätt att skildra,
i synnerhet när det gäller något så ömtåligt som ett foster-
ländskt krig, hur skall det uppfattas? »Möjligen borde jag
icke hafva förtalt detta, möjligen hör allt hvad jag dragit
fram till de sorgliga sanningar, som omedvetet dölja sig i
hvars och ens själ och som icke böra bringas fram för dagens
ljus för att icke göra skada.» Han vet, att efter det allmänna
betraktelsesättet man af författaren fordrar ett svar på frågan
om hans moraliska ståndpunkt, hvar i skildringen det onda
är, som man bör undvika, hvar det goda, som man bör efter-
likna, hvar hjälten, hvar skurken. »Det finnes ingen», svarar
han. »Alla personerna äro gripna ur lifvet med deras goda
•och dåliga sidor.» Skildringen är som lifvet: smått och stort,
■ondt och godt om hvartannat bland människorna och hos
en och samma människa. »Och dock», tillägger han, »dock
finnes där i denna berättelse en hjälte, som jag älskar med
Larsson, Tolstoj. •?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
