Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO N. TOLSTOJ.
49
Balkonski otrogen. Tolstoj motiverar så fullständigt, att det
enda man kan känna är medlidande, deltagande i människor-
nas sorgliga lott, som mot sitt bättre vetande, mot sin åsigt
om rätt och godt, mot sina bästa känslor drifvas till handlin-
gar, som de fördöma och lida af, där den bäste kan falla ett
offer för en tillfällig stämning, ett sammanträffande af om-
ständigheter, en tvingande kraft springande fram ur hans
inre och kullkastande alla hinder. Ej ens den änglalika fur-
stinnan Maria, som dock lidit så mycket af sin fars obillighet
och häftighet, kan undgå att falla ett offer för samma fel, då
hon försöker undervisa sin brorson.
I en talrik mängd af fullständigt individualiserade person-
ligheter kan man urskilja tvänne grupper: de omedelbart och
instinktivt handlande och de tänkande. Hvarje grupp består
ånyo af tvänne dylika. Den första inrymmer sålunda dem,
som handla af öfvervägande goda instinkter, och dem, som
handla af dåliga. Inom den senare urskiljer man dem, som
väl tänka, men blott pa sig själfva, de beräknande egoisterna,
och dem, som tänka öfver lifvets frågor, som fått sänkt i själen
denna gnista, som alltid glöder och bränner, törsten efter
sanningen, de verkligt tänkande.
Den första gruppens olika sidor representeras främst af
tvä familjer, Rostov och Kuragin. Hvem har ej någon gång
haft lyckan att raka pa en sadan familj som den Rostovska och
där känt sig till freds såsom ej någon annanstädes, ett hem, där
naturlig, okonstlad välvilja råder, där lifsfylligheten tager sitt ut-
tryck i muntert glam, musik och sång, där man förstår hvar-
andra pa en blick, en min, en ton, en kuriös vändning, där ingen
kan undgå att känna sig påverkad af den atmosfär af lifsglädje
som råder. Den gamle grefven arrangerar baler, middagar,
maskerader och jagtpartier, men förstår ej att sköta sina
affärer, som allt mer nalkas ruin, modern förstår så väl alla,
men går i ständig ängslan för att något skall inträffa; så är
där sonen, den liflige, raske, öppne Nikolai, kusinen, den mjuka,
smeksamma, tacksamma och litet fordrande Sonja, den öfver-
svallande, lifsfylliga, kvicksilfveraktigt lifliga Natacha och den
lille dugtige Peter, som hinner bli en hjälte före verkets slut.
Blott äldsta dottern Vera stämmer ej ihop med det hela; hon
är alltid korrekt, och hvad hon säger är mycket förnuftigt
Larsson, Tolstoj. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
