Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So LEO N. TOLSTOJ.
och klokt, men det skär ändå alltid som en falsk ton i har-
monien; hon saknar känslighet för stämningen och den för-
måga att ana och gissa hvarandras tankar, som de öfriga ega.
De äro färdiga att göra allt för andra utan tanke pa sig själfva
och såsom en naturlig och själffallen sak. Grefven anordnar
festerna på klubben och betalar af egen kassa hvad som
brister, grefvinnan skänker under största penningförlägenhet
i familjen en stor summa till sin väninna för dennas sons ut-
rustning, Nikolai sönderrifver en skuldsedel pa en stor summa,
utfärdad af samma väninna, ehuru hennes son nu befinner sig
i en sådan ställning, att han väl kunde betala den, och ehuiu
Nikolai, lockad till spel, genom förluster härå blifvit bragt att
lefva på en tiondedel af sin lön. Och da familjen genom
fransmännens besättande af Moskva blir ruinerad och blott har
kvar sin dyrbara lösegendom, lastad på ett tjog forvagnar, äro
Natacha och hennes fader fullt öfverens att aflasta vagnarna och
ställa dem till de sårades disposition, hvarigenom det sista förloras
och ruinen blir komplett. »Där är ras i Rostovarne», säger någon
om dem, och mera träffande kunna de ej karakteriseras. De
hafva naturmänniskornas sorglöshet och omedelbarhet, lefva
fullt och helt i det närvarande, njutande lifvet och sin egen
inre rikedom med vaket nervlif, med rik känslighet och fulla
af fina och ädla instinkter. Af sådana härliga skapelser som
Natacha har världslitteraturen ej frambragt många, något
mera förtrollande än hennes sang och dans och stralande
ögon, något älskligare än hennes hjärteutgjutelser, i synner-
het i hennes förtroliga samtal med sin mor i dennas säng,
något mera smittande muntert och lifsfylligt än hela hennes
personlighet torde vara svårt att finna. Och sa lefvande teck-
nad är hon, att man alltid ser och hör henne och känner hennes
närvaro, och man glömmer henne icke. Om nagon, är denna
familj skapad för lyckan, ty de kunna känna den; men känslig-
heten är lika stor för sorg som för glädje; deras bästa instinkter
medföra deras ruin, och denna för med sig nöd och sorg och död.
Och Natacha, detta fina väsen, öfver hvars rena själ man
tycker det skulle vara en synd att kasta blott en skugga,
hon fängslas med grof hand af en fräck förförare, Anatol
Kuragin, som drager henne till sig i hennes oerfarenhet såsom
magneten järnet, och detta nästan i samma stund som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
