Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO N. TOLSTOJ.
63
betsman, äkta man och fader, som älskar henne, och de hafva
e11 Åttaårig son. Anna har blifvit gift utan någon djupare
böjelse för sin make, men är nöjd och lycklig och älskad
af alla för sin skönhet och behagfullhet, sin intelligens och
bildning, sin naturliga hjärtlighet och öppenhet. Men på denna
sin resa råkar hon Vronsky, och lidelsen slår som en blixt
ner i hennes själ, på samma gång som i hans. Det är icke
ett flyktigt tycke, ej ett öfvergående sinnesrus, det är en
lidelse, som med sin glöd fyller hela hennes väsen och låter
detta utveckla sig i hela sin rikedom. Hennes skönhet och
behag stråla såsom aldrig förr, alla hennes förmögenheter
glänsa i sin fulla styrka och fägring, och hon känner sig först
nu lefva; hvad förr varit är blott ett skenlif, ett skugglif.
Hon kämpar emot sin och hon afvisar hans kärlek, men
det är, som om hon ville afhålla sig från att andas eller med
sin vilja stanna blodet, som löper genom ådrorna. Fastän
hon uppbjuder hela sitt förstånd och alla sina själskrafter
för att handla så, som det är hennes pligt, är allt detta utan
betydelse och fullkomligt vanmäktigt gentemot den makt,
som omotståndligt beherskar henne och drifver henne framåt!
Det är, som då Natacha ser Kuragin. Hvarje slags moralisk
motvigt blir Ijäderlätt gent emot denna allt betvingande kraft.
Och Anna Karenina blir .Vronskys älskarinna.
Den falska ställning, hvari hon nu befinner sig, är tragisk.
Hon älskar med nästan samma lidelse sin son som sin älskare,
och hon kan därför icke öfvergifva sin man, men hon lider
de svaraste kval af blygsel öfver att vara hans maka. Slut-
ligen, då hon känner sig i välsignadt tillstånd, erkänner hon
allt för sin make. Han har förut alltid haft den åsigten, att
man måste ha fullt förtroende för sin hustru. När han först
anar sin hustrus passion, får han plötsligt märka, »att han
stött emot något ologiskt, obegripligt, som han icke visste
hvad han skulle taga sig till med. Han kände, att han helt
oväntadt kommit öga mot öga med lifvet, det verkliga hand-
gripliga lifvet, där det fans en möjlighet, att hans hustru
kunde älska en annan»; han inser, att hon har sitt eget själf-
ständiga lif, sina egna åsigter och böjelser. Men han under-
ordnar sig under konvenansen, han fordrar blott af henne
att hon ej skall öppet kompromettera honom och hans hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
