Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 LEO N. TOLSTOJ.
Därför skall hon »få åtnjuta alla en ärbar kvinnas rättigheter
utan att uppfylla hennes skyldigheter.» Han gör henne inga
förebråelser, uppför sig i det yttre emot henne, som om allt
vore. såsom det skulle vara, och höljer sitt lidande i sin
stolthet. För henne blir han härigenom blott allt mer out-
härdlig, och sedan hon mottagit sin älskare hemma och
tillstått allt, måste skilsmässa komma till stånd. Men så
kommer Annas barnsäng, hennes därpå följande sjukdom,
då hon är öfvertygad att hon skall dö, hennes mans för-
låtelse, försoning mellan bägge makarne och till och med
mellan älskaren och mannen, hvilkens dittills ytliga religiositet
väckts till verkligt lif. Knappast någonsin är Tolstojs konst
så beundransvärd som i förlåtelse- och försoningsscenen.
Ingen utom han skulle på en gång så verklighetstroget och
fritt från alla smaklösheter, ja så fint kunna teckna en sådan
scen. Den bedragne äkta mannen, som i sitt hem finner
vid sin döende hustru hennes älskare, åt hvilken hon nyss
födt ett barn, och så förlåtelse och försoning mellan dem
alla! Men det är dödens allvar och de stora lidelsernas, de
djupa känslornas allvar, som trycker sin prägel på skildringen
och sätter lifvets små ömkligheter i hög relief. Här har
Tolstoj anticiperat sin senare ståndpunkt, att det onda öfver-
vinnes blott med godt, att man bör förlåta allt. Då Anna
oförmodadt tillfrisknar, synes hennes lif åter vara på väg att
vända in i de af sed och samhälle utstakade fårorna. Men
en yttre rå, obeveklig och omotståndlig makt tränger sig
in emellan dem, hindrar dem att handla efter sitt hjärtas
maning och bestämmer öfver deras lif. Karenins fullständiga
förlåtelse är något, som världen ej kan förstå och ej gilla,
den synes endast löjlig, och den allmänna meningen leder
hans tanke mot hans vilja in i sin riktning. Och väl-
villiga väninnor föranstalta ett afskedsmöte mellan Anna och
Vronsky, hvarvid den dolda glöden åter slår upp i full låga
och bränner bort alla föresatser. Till och med kärleken till
hennes son hvirflas med, och hon lemnar sin man och reser
med Vronsky. Hon sätter in hela sitt lif på sin kärlek till
denne.
I den värld, där hon lefvat, har hennes förhållande hit-
tills ej stött många; ehuru det varit kändt, har hon varit mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>