Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
___ LEO N. TOLSTOJ. yj.
som väl se det, men vända blicken bort. Dessa söka inrätta
sin jordiska tillvaro så bekvämt som möjligt, njuta af lifvet.
Men de aro ej många — för hvar och en, som eger ett palats,,
finnas tusen, som med svett och möda bygt det. Och om
det jordiska goda är det enda, hvad skäl finnes då för de
som ega det att afstå från något däraf åt dem som ingenting
ega? De två sista grupperna äro de tänkande, och det är
ett försvinnande fåtal. Det utgöres af dem, som i likhet
med Sokiates och Schopenhauer inse att döden är bättre
än lifvet, men sakna kraft att handla förnuftigt, samt af sådana
beslutsamma och konsekventa naturer, som göra slut på det
dumma gycklet. Vi känna här de olika personligheterna
från »Krig och fred» och »Anna Karenina».
Men om lifvet är ett meningslöst ondt, hvarför lefva
mänskligheten och människorna ännu, lefva i kval och um-
bäranden och med det klara medvetandet om lidandet och
döden? Hvarför ha tusentals slägten, milliontals människor
lefvat, arbetat, samlat, tänkt, om den siste ättlingen af dessa
slägtled blott skulle kunna såsom resultat säga, att de äro
en tom meningslöshet. Förnuftet, hvarmed man så dömer,
är ju äfven en frukt af lifvet, och det begär ett annat svar..
Fragan kommei sa upp anyo, och det måste finnas något svar.
Då vänder han sig till den stora massan af folket, som
ingen plats har fatt i hans föregående indelning af männi-
skorna’ Dessa människor uppställa själf frågan, de slå den
icke tillbaka med njutningar, ty deras lif är ett lif af um-
bäranden. Hvad är det, som håller dessa milliarder vid lif?
Jo, de känna lifvets mening, och det är denna som sätter dem
i stånd att lefva. Det är tron. Den står väl i strid med
förnuftet, men måste ändå ega samma giltighet som den för-
nuftiga insigten, eftersom den ensam ger svar på lifvets
frågor, eftersom den är den enda kraft, med hvilken män-
niskan håller sig vid lif och icke förintar sig själf. Gemen-
samt för alla trosläror är, att den lifvets mening de förkunna
icke upphäfves af döden och att de till den ändliga tillvaron
bifoga oändlighetens begrepp, som aldrig kan deduceras
därur. De begrepp trosläran lärt känna, det goda, själen,
Gud, äro icke frukten af någon enskild människas tanke-
ansträngningar, utan af människoanden i dess helhet. — Hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
