Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO N. TOLSTOJ.
och blifva starkare: Det fins något som är öfver förnuftet
och pa hvilket man måste tro, men i kyrkans lära är där
mycket, som ej blott strider mot förnuftet utan som står i
strid med den kyrkliga troslärans första grundsatser, såsom
ordomande af de ärligt sanningssökande molokanerna och
raskolmkerna, af hvilka många i sitt lif bokstafligen följa
Kristi lara, godkännandet af kriget, bönerna för de ryska
vapnens framgang m. m. Han tror sig finna, att ej allt är
sanning i den troslära han omfattat, att sanningen här är
blandad med lögn och vidskepelse, och han sätter sig därför
att studera källorna för denna lära, Kristi lif och lära sådana
de äro framstälda i urkunderna — evangelierna. Resultatet
häraf föreligger i verket Hvari min tro består.
Har börjar Tolstoj med att ytterligare förklara hvad
som ater stötte honom bort från kyrkans lära. Kristi lär-
domar öfver lifvet äro så enkla och klara, han framställer
dem såsom omedelbart tillämpliga på det hvardagliga lifvet,
men kyrkan däremot förklarar, att människan icke kan upp-
fylla dem, hon bortförklarar dem och sätter i deras ställe
tron, bönen och nåden. Människan söker upplysning om
hur hon rättast och bäst skall kunna lefva detta lifvet, och
kyrkan svarar att människan själf kan ingenting göra, hon
måste blott tro, så vinner hon frälsning i ett kommande lif.
Men Kristus själf har ej lärt detta. Hans lära hänför sig
omedelbart till vårt jordiska lif och lemnar klara och bestämda
regler för, hur vi skola lefva detta för att frigöra oss från
det onda. Dessa regler kunna sammanfattas i en enda: man
skall ej göra motstånd mot det onda. Det är det nya i
hans läia, han framhåller det själf i motsats till hvad som
är sagdt förfäderna (Matt. V, 38, 39), han fordrar att denna
regel bokstafligen skall efterlefvas, och han tillämpar den
själf i hela sitt lif. Ingen regel kan vara klarare, begripligare
och otvetydigare än denna, och Kristus återkommer till den
alltid: den är kärnpunkten i hans lära. Om människorna ej
af egen kraft kunde efterfölja den, hvarför skulle han då
framställa den, huru kunde han då begära, att de skulle göra
det? Om frälsningen låge i tron, nåden och bönen, hvarför
säger han det icke med lika klara ord, som han uppställer
denna väg till frälsning, denna regel för lifvet. Man erkänner
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
