Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO N. TOLSTOJ. 77
uppfy!t profetiorna. — Men människorna själfva uppfylla
icke det som de själfva evigt önskat, hvad de städse hafva
bedit om och alltjämt bedja om.
I samma varma, vältaliga ord söker nu Tolstoj att vidare
utlägga denna och bemöta andra uppfattningar af Kristi lära.
Den kan efterlefvas. Om alla följde den, vore det lätt,
men afven om en ensam människa kommit till den sanna in-
sigten, kan hon genomföra den och skall känna sig därunder
lyckligare och gladare, än om hon lefver efter världens lära.
Ty ett lif efter denna senare är ett sant martyrium med all
sin jägtan och ängslan, all sin strid och alla sina otillfreds-
stälda begär och önskningar. Det är fåfängligheters fåfäng-
lighet. Världens lära drifver människorna från ett sundt natur-
ligt lif på landet in till ett konstgjordt, förvändt lif i staden,
där de med otillfredsställande konstgjorda medel ersätta den
fria natu1 ens behag, solljus, frisk luft, samlif med växter och
djur. Den undantager några från det fysiska arbetet, och
de beröfvas härigenom aptit och stärkande sömn, hvaraf
följa sjukdomar och lifsleda. Den beröfvar sina bekännare
familjelifvets lycka, i det flertalet äro äktenskapsbrytare och
i det de skilja sig fran sina barn, pa det dessa må uppfostras
i samma lära. De begränsa sin gemenskap och umgänge
med sina medmänniskor,, som är ett hufvudvilkor för lyckan.
De lida af alla möjliga sjukdomar såsom följder af sitt lif
och dö efter svar dödskamp. Detta om dem, som skulle
vara lyckligt lottade efter världens lära. Och så de tusenden,
som i staden arbeta för dessa andra veckan lång i fabriker och
verkstäder och under söndagen i ruset söka glömska af sitt
elände. Är icke detta, fragar Tolstoj, ett det tyngsta mar-
tyrskap för världens lära. Kristi lära begär intet martyrskap,
den fordrar blott att vi skola frigöra oss från världens, den
begär inga uppoffringar af förmåner i denna världen, för att
vi därmed skola köpa oss lycka i den kommande, den begär
blott att vi skola afsäga oss inbillade förmåner, som i själfva
verket äro lika många plågor och bekymmer, för att vi må
vinna friden, den sanna lyckan.
Vi hafva från slägte till slägte sträfvat att genom våld
försvara och försäkra vårt lif och vår egendom, och allt hvad
vi härför göra tjänar blott till att framlocka anfall på dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
