Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 LEO N. TOLSTOJ.
och sätta dem i våda. Folken rusta mot hvarandra och
börja krig för att försvara lif och egendom — och kriget till-
intetgör hundratusendens lif och förstör mångfaldig egendom.
Den rike samlar penningar för att göra sitt lif tryggt och
säkert, och just dessa skatter framlocka tjufven och röfvaren,
som slår honom ihjäl. Den ängsliga människan söker att
försäkra sitt lif genom läkemedel, och just dessa beröfva
henne det långsamt. Och Kristus säger blott, att människorna
skulle vara lyckligare, om de lefde utan denna fåfänga äflan,
utan motstånd och utan egendom.
Den enskilde kan, äfven om han ensam följer Kristi lära,
vara säkrare på sitt lif, oaktadt han saknar egendom. Då
han ej arbetar för sig själf utan för andra, skall han alltid
finna sin föda. Blir han sjuk, skall man vårda honom, liksom
man vårdar sjuka arbetsdjur, och hans barn skall man upp-
fostra, liksom arbetsdjur uppfödas.
Att Kristi så enkla, lätta och klara lära så länge blifvit
förborgad, kommer sig af att den i likhet med t. ex. brahma-
nismen, buddhismen och judendomen bortförklarats genom
utläggningar, hvarigenom affall från dess etiska sida teoretiskt
rättfärdiggjorts. Affallet började redan med Paulus, »som
icke kände den i Mattei evangelium utpräglade sedeläran
och förkunnade en för Kristus främmande metafysisk-kabba-
listisk teori». Med Konstantin blef affallet fullständigt, och
kyrkan har sedan denna tid erkänt och helgat allt som bestått
i hedendomen: äktenskapsskilsmässa, slafveri, domstolar, myn-
digheter, krig och dödsstraff.
Men det kom en tid, då lärans sanna ljus, trots kyrkan,
genom sekterister och fritänkare började tränga in bland
folken. Utan kyrkans hjälp hafva människorna sedan upp-
häft det af kyrkan rättfärdigade slafveriet, ståndsskilnaden,
dödsstraffen, kullkastat kejsarens och påfvens af kyrkan
helgade makt och nu satt upp de i raden följande frågorna
om egendomens upphäfvande och statens tillintetgörande.
Alla samtidens ideal hafva kommit fram utanför kyrkan eller
i trots af kyrkan. Kyrkan har ingenting försvarat och kan
ingenting försvara, emedan den lemnat sin plats såsom ledare
af utvecklingen för att blott helga och rättfärdiga det bestå-
ende, hur fåfängligt, tomt, osedligt det än är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
