Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma till korta; då han omedelbart vill införa idealet i den
relativa verkligheten, då sprängas alla dennas former. Vi
känna detta från vår egen samtida litteratur. I hvarje
skådespel af Ibsen försiggår samma process. Men vi Vesterlandets
kulturmänniskor hafva gång på gång misslyckats, då vi sökt
omedelbart realisera idealet, om vi ock genom dessa försök
ryckt det något närmare. Vi äro därför skeptiska gent emot
ett sådant försök. Men ryssarne hafva ej gjort något sådant
försök ännu, de kunna därför ännu tro på en lycklig utgång
och våga ett försök. Och Tolstoj gör det. Är detta
vansinne, må det väl vara af den art, som man kallar gudomligt,
är han vansinnig, tillhör han åtminstone den art, som man
kallar idéens galningar. Man kan väl betrakta honom med
ett medlidsamt löje, men det löjet torde ej vara alldeles
säkert på sig själft.
Hvad som gör Tolstoj ännu märkligare är, att han
ingalunda står enstaka i sitt land, utan synes i sin person, sitt lif
och sin lära gifva uttryck åt en djupgående och
vidtomfattande rörelse inom sitt eget folk, en rörelse som, ehuru på
olika sätt, framträder ibland såväl de bildade
samhällsklasserna som ibland böndernas stora massa. Han skulle då fylla
den största uppgift en skald kan hafva: att på en gifven
tidpunkt gifva de bästa och fylligaste uttryck åt sitt folks
ideal.
En sida af denna rörelse, mest känd men minst
betydande, sammanfattas under namnet nihilismen. Den är till
sitt ursprung rent negativ och vill tillintetgöra all samhällelig
ordning. Men skälet härtill är, att den anser hela denna
ordning vara ett ondt, på hvars spillror en ny värld skall byggas.
Bakom negationen ligger sålunda ett oklart, dunkelt anadt
positivt ideal, som är den sammas grund. Nihilisternas
lifsåskådning är den gröfsta materialism, och dock förneka de
denna genom sitt lif, ty de själfva hafva ingenting att vinna,
men allt att förlora genom sin revolutionära propaganda. De
offra medvetet sig själfva för sitt oklara ideal. Anatole
Leroy-Beaulieu, som i sina förträffliga studier öfver ryska
förhållanden, införda i Revue des deux mondes, äfven egnat en åt
nihilismen, yttrar häri: »Man kan ej neka att nihilismen, som
är så motbjudande till sina grundsatser, så obetydlig i afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
