Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
sagt a bör säga b, och den som sagt b bör säga
hela alfabetet.
Efter ungefär ett års förlopp hade vi således
ett föi’mab med två små hörnsoffor, en modern stor
soffa, sex emmastolar, en trymå och tunga
gardiner, som utestängde all den dager, de gröna
rullgardinerna ej redan uteslutit.
Vi hade nu ett lika så fint och fulländadt
förmak, som hos någon af våra mest fashionabla
bekanta; och när våra vänner kommo till oss,
måste de trefva sig fram i den dystra
ödsligheten, där man öppnade en smal springa mellan
gardinerna i ena fönstret, till dess vi i våra
bästa kläder kommo ned för att emottaga dem.
Våra gamla vänner protesterade lifligt mot detta,
frågade hvad de gjort för ondt, efter som de
blefvo behandlade på detta sätt, och beklagade
sig så bittert, att vi så småningom uppenbarade
för dem att det fanns ett rum åt söder, som jag
tagit till arbetsrum, där vi alla brukade sitta, där
den gamla mattan låg, där solen sken, där våra
krukväxter blommade, där kanariefågeln sjöng,
där min hustrus soffa stod, där vi hade en
sprakande brasa — med ett ord: ett rum, dit den
husliga härdens alla små tomtar hade flyttat.
Sedan våra vänner en gång letat ut detta,
blef det svårt att få dem att sitta i förmaket.
Jag hade med afsikt kallat det nya rummet mitt
arbetsrum, för att där kunna bibehålla mina
rättigheter som ceremonimästare; men jag öppnade
mina armar och min dörr på vid gafvel, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
