Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
välkomna hvem som ville komma in. Och så
hände det ofta, då vi alla sutto i en krets
omkring kaminen i mitt rum, att mina döttrar sade:
"Men hvarför i all världen stanna vi alltid
här? Hvarför sätta vi oss icke i förmaket?"
Och då märktes bland alla vänner och
gäster en allmän motvilja för att röra sig ur stället.
"Nej, tack, flickor", brukade Artursäga;
"förmaket är nog bra, som det är, men låt en
stackare få vara där man kan göra hvad man vill
och känna sig hemmastadd."
Med denna åsikt förenade sig också de
hyggliga unga män, som hörde till Arthurs och Toms
förtroliga vänner.
Min hustru och mina döttrar kände sig
mycket belåtna, att de vunnit sitt mål, ty ingen kunde
längre förebrå dem att icke bo som annat folk.
Liksom alla andra hade de nu ett förmak, ett
oomtvisteligt grannlåtsförmak, tillstängdt, mörkt,
med matta, taflor, gardiner, bord med
marmor-skifva, allt för godt till dagligt bruk. Styrkta
af detta medvetande, fortforo de att i mitt
arbetsrum hjärtligt emottaga våra vänner på det
gamla goda sättet. Visste icke hvar och en, att
detta rum icke var det bästa? Och om möblerna
voro litet gammalmodiga och en smula förfallna,
visste man icke att de hade bättre, hvilka de kunde
begagna, när de så behagade?
"Och antag att vi skulle hafva en bjudning",
sade Jenny; "hur vackert skulle icke vårt förmak
se ut vid ljus! Vi ha aldrig några stora bjud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
