Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Inledning av Adolf Edvard Arppe]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans hjerta och med Honom skulle dela kronans glans och folkens kärlek. Med
säker ungdomlig hand hade Han i Florens den 28 November/10 December sistlidet år undertecknat
det nådiga svaret å denna underdåniga lyckönskan till det nyligen knutna heliga
bandet. Men detta band har brustit, handen är domnad och det ädla hjerta,
som nyss slog så varmt och drömde om en framtid full af jordens lycka och
sällhet, är nu ett stoft, med en verld af rika förhoppningar gömdt i sarkofagen:
och vid det ännu icke tillslutna grifthvalfvet frågar sig fosterlandsvännen, frågar
sig medborgaren med vördnad för försynens vilja, hvad godt och ädelt inneburo
dessa förhoppningar, i hvad mån kunde man af den unge Furstens personlighet,
af hans föregående sträfvanden sluta till hans framtida uppträdande på
verldshändelsernas skådeplats? Likasom den djupsinnige forskaren, om han blott under
några flygtiga stunder i sitt synglas får uppfånga en stjernas snabba lopp,
beräknar dess bana, dess störingar för sekler, för alla tider, och med säker hand
tecknar kretsen för dess tåg genom verldsrymden, så anar äfven
menniskokännaren af en ynglings första sjelfständiga steg på lifvets firmament till den sannolika
gången af hans lefnadsbana, till de störingar för hvilka hans vandring i verlden,
i följd af hans själs böjelser och drifter, skall blifva utsatt, till den plats han
engång i häfderna skall intaga. Hans ödens ostadiga, vexlande skiften skall väl
ingen visdom förmå förtälja på förhand; ty sådana ligga dolda i Gudomens hand;
men hvad som gömmes i ynglingens bröst, godt eller ondt, kraft eller svaghet,
skall vid otaliga tillfällen blixtra fram och låta kasta anande blickar bakom hans
framtids dunkla slöja. Den kraft, hvarmed sonen tyglade ett obändigt djur, gaf
Macedoniern anledning att utropa: sök dig ett annat rike! Macedonien är för litet
för dig! Och sonen sökte och blef — Alexander den Store. När Svea-Konungen
Carl IX, böjd af år och bekymmer, öfvervägde hvad allt ännu för honom återstode
att göra, uttalade han med ljusnad blick, då den föll på den hoppfulle sonen,
de profetiska orden: Ille faciet! och sonen bär i historien det stora namnet
Gustaf II Adolf.
Det är icke mera i våra dagar såsom fordom, att endast genom lysande
vapenbragder ett stort regentnamn kan vinnas och upprätthållas. Den hugstore
Drotten förkunnar ej mera för sitt folk, att han och hans män
„Härjade land, dem ingen vinter
Härjat, och foro längre än sommaren far.”
Nej! säger han: „Fred skydda jag vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
