Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- [Inledning av Adolf Edvard Arppe]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vidgade hyddor, sparda lunder,
Tegar af guldax vare mig segrar nu.
Gro skall i mitt hägnade land
Hvad ljuft, hvad mildt i menniskobröst blef sådt,
Svagheten blomma trygg och kraften,
Sparande svärdet, glädas att skona blott.”
Mera än krigarens segerrika svärd väger den vishet, som åt folk och land
vet att bevara en ärofull freds välsignelse, högre än vördnaden för förfädrens
åldriga lagar och inrättningar skattas den aktning för det rättas eviga lagar, som
förmår i andefattiga samhällsformer ingjuta ny lifskraft och gifva dem en efter
det framskridna tidsmedvetandets behof afpassad omgestaltning; regenten vill ej
mera se i sina undersåter blinda slafvar för sin viljas nycker, men upplyste
medborgare, hvilkas högsta väl Försynen lagt i hans hand att värna och vårda.
Ej mera i våra dagar såsom fordom uppfostras furstesönerna på slagfälten,
och fält- och krigsväsendet äro ej mera de enda sidor af lifvet, hvarmed det
lönar mödan att göra dem förtrogna. Mera än någon annan behöfva de nu
mångsidiga, grundliga insigter; hela deras uppfostran åsyftar att bilda dem till
kunskapsrike män; och i sjelfva verket, huru många sådane regenter intaga ej i
denna stund Europas troner!
Men kunskap är en död bokstaf i handlingens verld, om den ej uppbäres
af lefvande rättskänsla, af klart medvetande om dyra pligters helgd. Och denna
rätts- och pligtkänsla, som innefattar alla regentens såväl som medborgarens
högsta dygder, huru kan den säkrare väckas, utbildas, stadgas, än genom den
föresyn, som dagligen förehålles den uppvexande ynglingens blickar, han vare
sedan arfvinge till en Tron eller ett tjäll.
Huru lyckligt lottad var ej vår begråtne, djupt saknade Tronföljare och
Kansler i alla dessa hänseenden. Alla, som haft lyckan att omgifva Hans
person, tala med värma om det allvar, den ihärdighet, hvarmed han i vetandets
skilda grenar sökte göra sig hemmastadd, med hänförelse om de ädla och
upphöjda tänkesätt, som lifvade Hans sinne, den samvetsgrannhet och vänliga
mildhet, som prydde hela Hans väsende. Och i hvilken ynglingasjäl måste ej
outplånligt fästas förädlande intryck af de stora händelser och regeringshandlingar,
som gjort Alexander II:s regering så välsignelse- och framtidsrik för Hans folk,
som tillvunnit honom samtidens vördnad och skola bereda honom efterverldens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:17 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/topalex/0006.html
