Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjäderholmarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon en strimma af evighetens djup. Och alla folk
känna honom, älska honom och gifva honom olika namn ;
men mest af alla älska honom barnen, ty dem vårdar
han allra ömmast. När de äro så små, så små, att de
ej känna sin egen moder, då känna de redan honom,
och han sitter vid deras vagga dag och natt. Och när
de växa större, tager han dem i sin famn och för de
goda barnen till Fjäderholmarna, och han vill så gärna
föra äfven de elaka och olydiga barnen dit, men de vilja
det icke själfva. Då gråter Nukku Matti öfver att det
måste gå dem så illa på Tistelöarna, och han lyssnar
beständigt, om de icke tilläfventyrs ångra sig, så att han
kan med glädje mottaga dem åter på rosenbäddarna.
Emedan han håller så mycket af barnen, drifver han
ofta puts med dem. Det är han, som om kvällen strör
sand i deras ögon och målar Fjäderholmarnas rosor på
deras kinder. Det är han, som narrar gossarna att sträcka
sig i skolan och flickorna att gäspa vid skalorna på
pianot. Ja, han brukar väl också komma objuden till
höga herrars och rådmäns sammanträden, eller till lärda
magistrars tal och studenters plugg i grammatikan, och
strax känna alla dessa herrar en oförklarlig längtan efter
en middagslur. Gummorna i kyrkan äro ofta illa utsatta
för Nukku Matti. De nicka och nicka, och det susar
för deras öron, när prästen predikar. Detta är skalkaktigt
gjordt af Nukku Matti, men han pröfvar dem, om de ha
allvar med kyrkogången. Hur god han för resten är.
det känner den bäst som en gång varit på Fjäderholmarna.
Han förstår så väl att bädda sina gäster i de rum, som
bäst passa dem: den trötte arbetaren i halfdunkla salar
vid stjärnljus och den danströtta flickan i rosenfärgade
månskenskamrar. Där strör han hvita häggblommor öfver
dem och låter sina täckaste drömmar fladdra omkring dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
