- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
93

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prinsessan Lindagull

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dig med största nit, till dess det blifver oss möjligt att
föra dig tillbaka till Persien.

— Hvad är det du ljuger, gubbe — sade den ärliga
lappgumman på sitt språk till trollkarlen.

Trollkarlen sade till prinsessan: — Min hustru
säger, att om du vill taga vår son, den oförlikneligt sköne
och tappre riddaren Morus Pandorus von
Pikkulukuli-kuckulu, till din gemål, så skola vi genast föra dig
tillbaka till Persien.

Pimpepanturi förstod icke persiska, men fick stora
ögon när hans fader sköt honom fram till prinsessan
och tryckte med båda händerna ned hans oviga rygg, så
att det skulle föreställa en bugning.

Lindagull skulle icke ha varit en prinsessa och
dotter till den stolte Shah Nadir, om hon icke känt sig
förnärmad af en sådan oförskämdhet. Hon såg på
trollkarlen, hon såg på hans tölpaktige son med sådana
ögon — nej, hon såg icke, hon blixtrade, ty i Persien
kan man blixtra med ögonen — att både fader och son
blefvo mörkrädda.

— Nej, det duger icke — sade trollkarlen; — hon
måste först göras tam.

Då hade trollkarlen en afplankning i tältet, tre
alnar lång och två alnar bred. Där instängde han
Lindagull och gaf henne till mat en half renost om dagen
jämte en skopa smält snövatten. Och dag och natt
för-gingo i mörker, ty det blef hastigt vinter i Lappland,
och norrskenet lyste in genom en springa i tältet.

Stackars oskyldiga lilla Lindagull, hon hade blixtrat
en gång — ty hur kunde hon annat? — men vid
åskväder är det icke långt mellan blixten och regnet, och
långt var det icke heller till tårarna nu. Lindagull grät,
ja, hon grät som man endast kan gråta när man är tolf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free