Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prinsessan Lindagull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år gammal och varit en prinsessa i Persien och bott i
rosengårdar och marmorslott och uppvaktats af de
vänaste tärnor, men finner sig plötsligt hungrig och
frysande ensam i Lapplands vinter. Ja, hon grät som man
gråter öfver ett förloradt lif, hon grät som daggen
begråter en skön, slocknad dag i Ispahans lustgård. Och
när hon gråtit, somnade hon. Men se, då stod vid
hennes sida den gamla, vänliga gubben, som finnarna kalla
Nukku Matti, som svenskarna kalla John Blund och
som danskar och norrmän kalla Ole Luköje — jag vet
icke hvad han kallas i Persien — och tog henne i sina
armar, förde henne till Fjäderholmarnas sköna grottor
och nedlade henne här på en bädd af doftande rosor.
Allt var här så fridsamt och godt. Det milda
månskenet lyste öfver dadelpalmer och myrtenskogar, alldeles
som i Persiens fagraste vår; de små, luftiga drömmarna
dansade fram till henne med silkesskor öfver
sammets-mattor och ledsagade henne tillbaka till hennes hem,
till hennes fader den gamle Shah Nadir, till alla väna
tärnor och alla kära ställen från hennes barndom —
och så gick den långa vinternatten. Och så gingo
veckor och månader, natt efter natt, i drömmarnas rike, ty
det var ju allt natt, och Lindagull var tålig och grät icke
mer; drömmarna hade sagt till henne: vänta; din
befriare kommer!
Hvem skulle befria henne ? Hvem skulle hitta väg,
där ingen väg fanns långt borta i snön? Ja,
lappgumman tänkte på att befria Lindagull, men hon vågade ej
för sin gubbe. Och Pimpepanturi tänkte också på att
befria Lindagull, men därtill var han för lat.
Så gick vintern, solen började skina, snön smälte,
myggorna dansade. Då tänkte trollkarlen: nu är hon
tam! Hvarpå han gick till Lindagull och frågade, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
