Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla stugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och nu förde de henne sjuttio år framåt i tiden. Hvad
ser hon! Är detta ön? Huru olik sig själf, och ändå
hur lik! Borta är den gamla stugan, borta utan spår,
utan att någon lefvande på jorden vet, att hon funnits;
blott Marie vet det, hon ensam. På det ställe där stugan
står och där villorna stått, och öfver hela den fordom
gröna ön sträcka sig nu gator och torg med höga hus;
rullande vagnar, vimlande människor ila där fram, där
är lif, buller och rörelse, staden är flyttad hit ut från
dess förra plats på fasta landet, och sedan det skett,
har den blifvit fyrdubbelt så stor, folkrik och välmående
... Ack, men hvar äro nu de sköna åkerbären, de ljufva
sångfåglarna i lundernas ensliga frid? De hafva flytt
för bullret, de trifvas ej i de granna trädgårdarna, som
öfverallt äro anlagda vid stränderna. Se dit, där
kommer en mycket gammal gumma, omgifven af sina
barna-barns barn. Hon är lam i sin fot, hon kan ej mera gå,
hon bäres i en stol; hon är döf, hon kan ej höra, men
hon är likväl icke blind, som gamla mormor. Hon ser
så god, så älskvärd ut i sin höga ålderdom; säg, hvem
kan hon vara? Marie ser henne i drömmen, betraktar
henne noga, älskar henne, kysser hennes hand, men
känner henne icke ... Då hviskar en röst i hennes öra:
det är du själf, det är Marie efter sjuttio år!... Då
spritter Marie till i sömnen, det kännes åter så underligt
kring hennes hjärta; hon ville gråta af både sorg och
kärlek, men hon kan icke .. . Hon känner sig så gammal,
så gammal, hon är ju den lama och döfva nittioåriga
gumman, som sitter där i bärstolen... hon ser tillbaka
... långt tillbaka! Hon ser nu på det ställe, där fordom
gamla stugan stått och där nu ett litet lusthus höjer sig
med ljusröda sidengardiner och en liten vimpel på taket.
Hon säger till sina barnabarns barn: Kunnen I tro att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
