- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
124

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla stugan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

här stod kordom en gammal, förkallen stuga, som hade
så många, många minnen att förtälja? För
etthundra-fyrtio år sedan stod här på samma ställe min mormor
och sade farväl åt en glad gosse, som for bort på hafvet
och aldrig kom igen ... och för sjuttio år sedan, då jag
själf var ung och barnslig, förvillades jag och min syster
Antonia i skogen. Vi sofvo öfver natten i den gamla
stugan, och jag fann där en ring.., då var jag sjutton
år!.. . Och den unga flickan, som stod närmast den
unga vackra Marie ... nej, hvad säger jag? den
nittioåriga, vissnade, lama och döfva gumman!... den unga
flickan såg förvånad upp till den gamla i bärstolen och
sade i sin naiva oskuld: är det möjligt, att mormor också
har varit sjutton år!

Då blef det åter så trångt kring Maries hjärta, hon
såg en dimma sjunka ned öfver lusthuset med de röda
sidengardinerna och vimpeln på taket, och dimman
omtöcknade alla föremål, äfven den gamla i sin bärstol och
barnen, som jollrade omkring henne . .. och Marie vaknade
i detsamma och kände varma tårar falla utför sina
kinder. Förskräckt stod hon upp ... Var hon verkligen så
gammal och vissnad och förfallen, som hon nyss sett sig
själf i bärstolen? Ack nej, hon var lika ung, lika lätt
på sin fot som förr; hennes kinder voro fina, varma,
mjuka och röda, hon såg på sina händer, de voro lika
hvita och mjuka som förr! Ja, hon var ännu sjutton
år, och hvad hon hade sett, och det som så underbart
hade rört hennes hjärta och framkallat* hennes tårar —
det var allt en dröm!

Var det allt en dröm?

Ja, ty nu sken solen så gladt in genom de söndriga
rutorna i den gamla, grå stugan; åskan och regnet hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free