Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla stugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Om jag sökte den! Dag och natt, natt och dag,
men jag kann den aldrig. Jag sökte den sommar ekter
sommar, och han kom aldrig tillbaka. Säg mig du, Maja
lilla, det är kanske länge sedan han for ? Det är kanske
flera månader?
— Ack, mormor... det var för sjuttio år sedanI
— Sjuttio år! ... Barn, du har rätt, jag tänkte icke
därpå. Den dagen är för mig som i går; allt hvad där-
emellan ligger har flutit förbi mig som en flod, och ensam
har jag blifvit kvar på stranden. Säg mig, hvad står där
skrifvet på ringens insida?
— 1772. Jag kommer till dig!
— Han kommer till mig! Ja, nu vet jag att han
kommer, men icke han till mig, utan jag till honom.
Han är i de ljusa rymder, där intet afsked mera finns.
Där skall också jag vara innan kort. Då kommer han
till mig! ...
— Nej, mormor, du får ej dö bort ifrån oss!
— Sörj icke du, Maja lilla 1 Den långa dagen har
sin afton så väl som den korta. Men lika mycket om
dagen varit kort eller lång, endast hvarje timme fört oss
närmare till Guds rike. Då möter man kvällen med glädje
och hvilan med ro, och den eviga morgonen går salig
upp öfver natten af det förgångna.
Så talade gamla mormor med en så himmelsk
förtröstan, som endast den kan hafva, hvilken pröfvats mycket
och dock behållit sin tro intill ändan. När nästa sommar
kom, stod redan det späda, barnsliga gräset grönt öfver
hennes graf. Men Antonia och Marie foro med sina
föräldrar åter ut till ön, och det var samma tid i augusti.
— Kom, syster — sade Marie — låt oss se, om gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
