- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
133

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pariserhatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en silfverrubel. Det var ändock något, och för det budet
stannade en betjänt i grant livré. — Ack — suckade
hatten — hvad skulle mina förfäder säga! — Men mera
fick han icke tid att framsucka, ty betjänten grep honom
tämligen hårdhändt, mönstrade honom in- och utvändigt
och sade: — Hvad pocker, svettremmen är ju sprucken
på honom och fodret alldeles skrynkligt! — Om
betjänten vetat, att det ena hade skett af stolthet och det
andra af kurtis 1

Hvad skulle hatten göra? Han måste trösta sig
med att hans nya herre bar guld på kragen och gaf
honom en kokard ak oäkta galon. Men det hårda ödet
fogade, att betjänten tjänade hos samma förnäma dam,
som hade den ljusröda crépehatten, med hvilken
pariserhatten förlofvat sig i tamburen. Nu fick fästmannen stå
bakpå vagnen, medan fästmön vaggade inuti. — Söta du,
söta du, ser du inte att det är jag? — skrek
pariserhatten. — Hon borde veta, den lollan, att jag är från
Paris och att mina förfäder voro silkesmaskar hos
kejsaren af Kina.

Betjänten gick inte i så förnämt sällskap som fordom
markisen, ja, det hände icke så sällan, att han i tysthet
gick på krogen. Där kom hatten i kamratskap med idel
pack, fick punsch och brännvin öfver sig, och så fick
han smak för att supa. Men hvar gång han tagit sig
ett glas, sade han vid sig själf: — Nu skall jag inte
dricka så att det syns på mig. Jag är krån Paris, jag
har edukation och vet hvad som passar sig.

Stackare, det syntes nog på honom! Den fina
silkes-filten blef lurfvig och full af punschfläckar, kodret flottigt,
och hans förgyllda skylt tog krögarmor från honom och
satte på en brännvinsflaska, för att kunderna måtte tro
att hon hade brännvin från Paris.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free