- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
135

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pariserhatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Husch, det bar af i mörkret. Han föresatte sig att åter
uppsöka sin markis och trillade hela långa gatan utför.
Men, o jämmer, hvilken färd var icke detta! Gatan
blöt af smuts, och huru fint än hatten trippade på
brättet med sitt nätta parisersätt att drilla omkring,
kunde han likväl ej undgå att smörja ner sig. Redan
stod han i begrepp att flykta in i en portgång, då olyckan
kom öfver honom i skepnad af en vagn... kratsch,
så rullade vagnen öfver honom, och där låg han halfdöd
och förkrossad i gatsmutsen. Han förmådde knappt
tänka — och en hatt brakar dock tänka, när han har
hufvud uti sig — men en sak föresväfvade honom i
denna hans förnedring: hvad skulle hans förfäder
silkesmaskarna tänka ...

Ändtligen grydde morgonen. Då kom en sotargosse
med sin granrisruska gatan fram, blef varse den stackars
hatten och tog upp honom. — Visst är han något för
usel — sade sotarmurren — men alltid kan han duga
i skorstenen.

— Vet hut, skorstensfejare! — ropade hatten. — Jag
är från Paris, jag har edukation och mina förfäder voro
kejserliga silkesmaskar.

— Bryr jag mig om dina förfäder! — sade
sotar-pojken. — Det är nu inte fråga om dem, utan om hvad
du duger till, och jag tänker bära sot i dig.

— Är du galen? Jag har haft förgylld skylt och
hvitt sidenfoder — skrek hatten i sin häpnad.

— Hvad angår det mig hvad du haft? — svarade
pojken, och så bar han sot i honom. Och pojken var
en liten lustig gök, som gärna sjöng glada visor, när han
genom det långa svarta röret kommit upp i dagsljuset
på taket. Gn dag stod han kapprak ofvanpå den högsta
skorstenen i hela staden. — Jag får väl lof att kläda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free