Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tomtegubben i Åbo slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifva generalska med tiden, nämligen när han blefve
general. Lilla Rosa ansåg mycket troligt, att så skulle
ske, och lokvade att bli fru kältväbelska till att börja
med.
Men Robert hade en rival, det var hans kusin, en
sergeant, som okta brukade vara i tjänst vid
bevakningen i slottet och som hette Kilian Grip. Han hade ett
godt öga till Rosa, också han, men icke så mycket kör
hennes egen lilla person, som icke mera för de pengar
hon troddes komma att ärfva med tiden. Han blef topp*
rasande öfver Robert Flintas framgång och beslöt i
samråd med sin mamma Sara, den elakaste gamla
skvaller-taska i Åbo, att försöka lura ut hur man bäst kunde
slå fältväbeln ur brädet. Detta lyckades nu icke bättre,
än att det blef både lysning och bröllop, innan
sergeanten visste ordet af.
Och nu fejades och putsades i vaktmästarens
boning, så det var lust och glädje att se. Där möjades
med de första rönn- och björklöfven i maj, man såg
häggblommor i fönstren, och det var förunderligt huru
alla länge väntade rosenknoppar råkade slå ut i
krukor-na just till den dagen. Alla tillredelser lyckades öfver
förväntan, hveteskorporna jäste som limpor, skafferierna
fylldes med goda saker liksom af sig själfva, råttorna
ville åt dem, men råkade alla i fällan. Hela slottet
tycktes föryngradt, alla söndriga fönster befunnos hela,
alla förfallna trappor nyreparerade, alla nedblåsta
skorstenar stodo nymurade; själfva fångarna tyckte sig märka
att hålen i deras rutiga tröjor växte ihop utan skräddare.
Folk undrade och undrade, men gamle vaktmästaren
visste väl hvem han misstänkte för alla dessa vänliga
omsorger. Han hade ju bort vara tacksam därför, men
han tänkte vid sig själf: — Hvad skall prästen säga, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
