- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
222

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pikku Matti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade mera mod och visade höfligt ditåt, där han visste
att bänken var.

— Guds fred, mina vänner — sade den höge herrn
och skakade hjärtligt de gamlas händer. — Jag tycker
mig känna igen dig, gamle kamrat — fortfor han, i det
han noga betraktade farfar. — Är du icke Hugg, n:o 39,
vid mitt förra kompani?

— Ja, herr kapten — svarade farfar med mycken
förundran, ty han igenkände rösten.

— Nå, Gudskelof, att jag ändtligen fått rätt på dig

— sade landsherrn. — Har du då glömt, att det var du,
som i hetaste striden tog mig på din rygg och vadade
öfver strömmen, när jag, sårad och vanmäktig, var nära
att falla i fiendens händer? Om också du har glömt
det, tror du väl, att jag någonsin kunnat förgäta det?
Efter freden hörde jag icke mera af dig; jag sökte dig
länge, och slutligen ansåg jag dig vara död. Men nu har
jag funnit dig, och nu skall jag sörja för dig och din
hustru och din lille pilt. En präktig pojke! — och
därvid fattade landsherrn Pikku Matti under armarna, lyftade
honom högt upp och kysste honom så duktigt, att hatten
föll af den lille, sabeln skramlade och alla farmors nålar
lossnade uti frack och byxor.

— Nej, låt bli mig — sade Pikku till landsherrn.

— Nu har du fällt hatten i golfvet, och farfar träter.

— Käre nådige herre — sade farmor, helt skamflat
på Pikkus vägnar — var så nådig och tyck icke illa
vara, att pojken brukar sin mun; han är, gudnås, ej van
att umgås med folk.

— Farfar skall få en bättre hatt i stället — sade
landsherrn — och ni, kära mor, var obekymrad för
pojkens lilla mun; det är ju bra att vara karl för sin hatt.
Hör på, Pikku, du ser mig just ut, som skulle du med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free