Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pikku Matti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden ämna bli en duktig karl. Har du lust att bli en
tapper soldat, som farfar varit?
— Farfar säger, att det kommer an p& mot hvem
jag får slåss — sade Pikku.
— Du är mig en klippare — sade landsherrn och
skrattade. — Minsann har du icke godt kurage.
— Ja, nådig kapten, det kommer sig däraf, att han
i dag för första gången bär byxor, och kuraget följer
med byxorna.
— Säg snarare, att det följer med Björneborgarnas
uniform — sade landsherrn. — Där sitter mycken
krutrök och mycken ära kvar i denna slitna uniform, och
sådana minnen g& från släkte till släkte. Men nu är en
ny tid, och pilten kan ännu blifva ett värn för sitt
fosterland. Är du stark, lille man?
Pikku svarade ej; han räckte blott ut sitt högra
långfinger, för att draga fingerkrok med landsherrn.
— Jag ser det på dig — sade landsherrn leende
— att du blir stark som en björn, när din arm hinner
växa. Vill du följa med mig och äta mjukt bröd och
dricka mjölk alla dagar? Kanske vankas där också någon
gång lakrits och rysskringlor, om du är snäll.
— Får jag en häst att rida på? — sade Pikku.
— Ja, det förstås — sade landsherrn.
Pikku funderade en stund på saken. Hans små blå
ögon flögo från landsherrn till farfar, från farfar till
farmor, från farmor åter till landsherrn. Slutligen kröp han
bakom den gamles rygg och sade: — Jag vill bli hos
farfar och farmor.
— Men — sade den blinde soldaten med rörd
stämma — kära Pikku, hos farfar får du bara hårdt
bröd och vatten och salta mujkor. Hör du icke, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
