Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftslotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rodnaden. De flögo som fladdrande röda strimmor, än hit,
än dit öfver vattenspeglarna; de dansade, de brottades, de
8prungo efter hvarandra som hök och dufva, de tumlade
öfver hvarandra, de lufvades på lek, och de kysstes
emellanåt. Ett muntert släkte var det; de samlade luftens
fina solrök, som flöt lik ett flor öfver kullarna, rullade
floret tillsamman, gjorde bindlar däraf och bundo för
hvarandras ögon till att leka blindbock. Då hände att
en af dem for ner i hafvet som en pil, och hela svärmen
for efter honom, som ett yrande regn af rosor och gnistor,
men huj, där dök han strax åter upp, tog ett hopp och
satte sig att rida grensle öfver det gyllne molnet, som sakta
for sin väg genom rymderna. Och några bland dessa fina
luftväsen voro större och starkare, än de öfriga. De togo
en st järna från aftonhimlen och kastade boll med henne.
Många tusende utsträckte sina små armar att taga lyra
med stjärnan, men hon steg i en båge öfver himmelens
rand, föll i hakvet, lik ett brinnande ljus, och brast
sprakande sönder i millioner stycken, som yrde kring vågen.
Det var ett skum af silfver! Det var ett regn af
diamanter! Och detta roade kvällens andar obeskrifligt; de
klappade i sina små händer, de togo hvarandra i hand och
dansade i ring kring himmelens hvalf, så att molnen med
hast foro undan, och rundt omkring var ej annat att se
än fladdrande strimmor af andarnas ljusgula hår, som flög,
likt ett norrsken, i vågor och flammor för aftonfläktarna ...
Sådant ser man, när man är liten. Sedan, när man
blir stor, dä växer en hinna öfver ens ögon, så att man
icke mera ser den finaste doften på fjärilns vingar, den
skäraste färgen på blommornas blad och andarnas
himmelska lek i sommarkvällen.
Det var en gosse vid namn Elias; hans kaders gård
stod mellan den mörka skogen i öster och det stora hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
