Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftslotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ack, den som komme dit och finge plocka
fasanernas guldägg! — suckade en af de små.
— Ack, den som en enda gång finge se ett slott af
silfver och ädelstenar! —inföll snickarens lilla Peter.
Vid dessa ord upplyfte Elias sina milda ögon och
nickade vänligt. — Det är ingen konst alls — sade han;
— det ser jag mest alla dagar.
— Du? — skreko barnen. — Du? — ropade Erik och
gapskrattade. — Jo, det skulle man tro! Här lära visst
vara många slott af silfver bland skogens enrisbuskar!
— Kom bara med i morgon afton, en stund innan
solen går ned — sade Elias saktmodigt.
— Topp! — sade alla, och följande afton gingo de
med Elias ut på en kulle vid stranden, där man kunde
se långt öfver hafvet. — Det är icke så vackert nu, som
om midsommar — sade Elias. — Andarna sörja däröfver
att sommaren flyr, de dansa icke så lustigt som förr, men
vänta bara; rättnu begynner det.
Alla barnen sågo i största förväntan bort mot det
vida hafvet, där aftonhimlen färgades röd i purpur och
guld. Och icke länge läto andarna vänta på sig.
Knappt hade solens skifva med yttersta kanten
vidrört hafsytan, innan där flög ett glimmande sken öfver
alla skyar och vågor, och de härliga slotten skeno med
sina höga pelare och sina försilfrade tak, och de
små luftandarna gingo ur dem och begynte leka i
guldmolnen.
Det var så härligt, så förtjusande skönt.. . Elias
klappade i sina händer och ropade: — Se ni 1 Se ni!
Där komma de!
Alla barnen sågo ditåt, och somliga sågo ingenting,
och några sågo slotten, men icke andarna. Blott en liten
trasig tiggarflicka klappade, liksom Elias, händerna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
