Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bärplockerskan, monolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud är stori Och hvad jag är liten här i den stolta
skogen 1
Så, nu fastnade åter min klädning i hallonriset 1
Litet ris gör barnet vist. Spindelväf har jag på förklädet
och ängsull i fållarna. Hi och hejy korgen är full. Och
aldrig såg man rarare hallon. Hör hvad kråkan kraxar
däruppe: lägg stora öfverst, lägg stora öfverst, så får
du beröm! Men då kvittrar rödstjärten borta i rönnen:
ingen falskhet, ingen falskhet 1 Så som man är, så skall
man synas. Nej, Marie, ljug ej till eget beröm; sök
hellre förtjäna det!
Ett hallon är större än alla de andra. Det skall
den få, som jag mest håller af. Hopp och hej, ja och
nej, hvem* det är, det vet man ej.
Det var en gång en flicka, som plockade hallon i
skogen. Då kom till benne skogens unge prins ur en
grotta af granar och sade till henne: sälj åt mig dina
hallon! — Hvad ger du mig för dem? — frågade flickan.
— Jag ger dig ett guldslott och mitt prinsliga hjärta —
svarade prinsen — Nej, tack skall du ha — sade flickan
— gif mig hellre en smörgås, jag är så hungring. — Då
skrattade prinsen så, att hans prinsliga hjärta hoppade i
honom, och så förvandlades han till en skata, men skatan
flög ifrån gren till gren, där flickan gick och skrattade.
Det var visst något att skratta åt.
Skogsrå, skogsrå, vill du ha mina bär?
(Ekot svarar: ha dina bär.)
Ger du mig för dem ditt skogiga slott?
(Eko: mitt skogiga slott.)
Och kanske på köpet ditt skogsrådliga hjärta?
(Eko: mitt rådliga hjärta.)
Nej, tack skall du ha.
(Eko: tack skall du ha.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
