Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanningens pärla, saga i tre äfventyr - Andra äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litet barn, när du blir stor,
tar jag mjuka locken,
spinner dig så fin som flor
på den snälla rocken.
Hjulet surrar, tiden far,
liten ulltapp blir så rar.
Litet barn, när du blir stor,
spinns du lång på rocken.
Men här sitter jag och kardar och glömmer att min
man, den store Bumburrifex, snart kommer hem. Ja, stor
är han, det är säkert, men han finge hellre vara mindre
än ett möss, om han lade af sina fula oseder. Det är
liksom litet ruskigt emellanåt att vara fru åt en röfvare,
trollkarl och människoätare. Men hvad hjälper det?
Någon syssla skall man ha här i världen. Min gubbe är på
sitt sätt en hederlig karl. När han röfvar något, så är det
af andra röfvare. När han trollar, så är det bara för ro
skull; något skall han roa sig med, gubben stackare, på
lediga stunder. Människor äter har aldrig annars, än när
han är alldeles glupsk och när jag inte har nog mat i
skåpet. Som nu till exempel. Det vore minsann inte
godt för små barn att våga sig bit nu, när jag bara har
en tupp i grytan. Isynnerhet soldatbarn. Nå, för den
saken kan jag vara trygg. Det är ett vargaväder i skogen;
det regnar som om himmelen vore öppen. Jag tänker
Musti fattig är glad att krypa i hundkojan därute.
(Musti skäller utanför: wow, wow, wow!)
bumburra. Jaså, gubben min kommer hem. Och
jag, som bara har en tupp till aftonvardl Jag har väl
en gris också, men det är julgrisen. (Hon öppnar dörren,
Rote och Vera stiga in.) Hvad i alla dagar! Två barn!
rote. Kära mor, var så beskedlig och gif natt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
